WHAT HAPPENS IN LARS VEGAS

Det här är väl något slags livstecken. Ett sätt att visa att jag lever ungefär. Jag trivs med livet här i Lars Vegas. Duon Kedvin blev nyligen bara Kevin och nu lever vi här. Jag och Kevin tillsammans med smutsiga tallrikar, en trasig bidé och diverse söndervattnade växter. Tack vare Moa så har jag sedan Februari fått sälja kaffe till fikasugna resande. En del är lite trötta, men de flesta är ganska glada. Glada är även dem jag jobbar med. Fina människor.
 
Senaste veckan har jag turistat med amerikaner, Ben och Daniel, varit på Markus Krunegårs skivsläpp med en annan Marcus och sen så har jag fått feber. Imorgon trotsar jag febern och kliver upp noll tre. Tar mig till jobbet, göra några timmar och sedan ska jag hem igen. Städa bort gårdagens frukost som fastnat på vardagsrumsbordet, bli frisk och damma bort vinterdammet från tvn. För att på måndag kommer några av mina favoritpojkvänner. Robert, Magnus, Marcus och Gustaf. Vi ska umgås hela veckan och därefter följer jag herrarna hem mot Hälsingland mot midsommarfirande och efter det, ja, då blir det festival.
 
Fyyy vad jag trivs med livet här i Lars Vegas och allt därtill.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

2013

Vilket år! Jag har varit överdrivet glad hur många gånger som helst, vilket inte kan vara annat än bra. Mycket mat (älska mat) och musik. Här finns en Spotifylista med massor av sånt som jag lyssnat på eller som påminner mig om 2013.
 
Min mobil fick ta hur mycket bilder som helst så jag delar med mig av en del!
 
I januari shoppade bland annat jag, Simon och Kalle vinyler. Jag spelade en massa Minecraft med Oscar och Magnus samt fikade och åt mat i mängder tillsammans med Isak och Robert.
 
 
 
 
Februari kom och vi fortsatte ätandet samtidigt som vi var utomhus och donade mest hela tiden. Jag spenderade mycket tid med Cajsabarnet och Ebbahunden.
 
 
 
Under mars månad åt vi lite till samt klämde ur det sista ur vintern med bland annat långfredag och allt som hör till.
 
 
 
 
När slasket tog över i april var det bäst att stanna inomhus. Då kunde Magnus spilla saker på golvet och jag kunde kolla på roliga människor i Färila, typ Al Pitcher.
 
 
 
I maj odlade jag en massa ätbart, gjorde sjuka saker med Robert och fortsatte att förtära grejer både med Magnus och hemma hos Oscars mamma.
 
 
 
 
Sommaren kom på riktigt i juni och det firades tillsammans med Robertblåbert och bakispizza på Roberts födelsedag. Åkte på Hultsfred med Linnea, Marcus, Nicke B och Danhjul där jag hade några av de mest fantastiska dagarna i mitt liv. Sen åkte vi ju hem och firade midsommar förstås.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Värmen fortsatte i juli och vi åt, var hundvakt åt Paris, spelade korpfotboll tillsammans med FC Pingavinerna, strosade massor i skogen och åkte på Emmaboda tillsammans med Andreas och tusen andra.
 
 
 
 
 
 
 
 
I augusti blev det kräftor med Isak, Robert, Marcus och Linnea. En hel del bärplockande med Cajsa, färd till Hölick med ett helt gäng, hade praktik med lasbilsnicke och slutligen Popaganda.
 
 
 
 
 
 
Hösten kom i september när jag besökte stugan och blev jagad av miljontals renar, men jag överlevde och lyckades fira världens ballaste Cajsa på hennes tvåårsdag samt mata grannkatten Axel Andersson med löv.
 
 
 
Fick äntligen fylla 20 år i oktober och det gjorde jag med bland annat Gustafvorna. Sen åkte jag till Stockholm och firade med Andreas och Foals, mycket bra.
 
 
 
Ett sent firande av halloween i november och det blev en massa pusslande med Kalle, Evelina, Niclas och Andreas. Bjöd systerdottern på messmörsmacka och sen for jag ner till Stockholm och gick på Crystal Stilts och Youth Lagoon med Linda, Martin, Linnea, Andreas och Marcus. Kom hem, kollade på första snön med Robert och åkte skridskor flera gånger.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I december nådde mitt äggätande helt nya nivåer. Julen firades hemma, tomten kom på besök och Cajsa fick ett par efterlängtade skidor. Efter julen åkte jag mot Stockholm för att fira nyår, och vem hade kunnat tro att jag skulle få nyårspussas med han som jag träffade på Hultsfred? Herregud, fint.
 
 
 
 

DU HAR INTE MITT NUMMER

Sen senast så har jag hunnit med Popaganda - The XX, Makthaverskan, Hot Chip, MS MR, Noah and the Whale och Håkan Hellström. MEN i helgen besökte jag Stockholm för att hälsa på Andreas återigen, och dessutom se mina favoriter sedan tonårshumörets drastiska dagar, Foals. Oxfords hjältar, typ. Ni som säger att det är löjligt att stå längst fram kan dra åt helvete. Det var fantastiskt. Yannis svett, öl, stage dive. Allt rakt över mig, som troligvis ledde till ett brutet revben, var bara så obeskrivligt bra. Lite oklart med revbenet bara. Inte bara det. Efter konserten träffade vi på Jack utanför, trummisen. Min största kärlek när jag var typ femton, haha. Men fan, jag fick en kram så det var episkt.
 
Det här konsertåret är helt sanslöst och tack vare det så överlever jag arbetslöshetens vardag. Och den där Andreas, han är bra trots att vi inte kan vara på samma ställe särskilt ofta.
 
 
 
 
 

I VÄNTAN PÅ NÅGOT

Om 24 dagar är det Popaganda, det vill säga bland annat The XX och Hot Chip. Idag fick jag reda på att det är 67 dagar tills jag ska få se Foals!! Bästabästabästabästa Foals. Det kommer bli så jävla bra. Så jäävlajävla bra. Jag hade tydligen missat att de kommer till Sverige, men två minuter efter infon så hade jag en biljett i min ägo. Helt sjukt galet exalterad. Sen är det inte helt omöjligt att jag ser både Bastille (för en andra gång!!) och Youth Lagoon i November. Beror lite på pengar, arbete, location blaaablaaa.. Jag ska även hinna fylla tjugo hela år i höst, hur jag nu ska hinna med det. Hösten kommer att bli bra trots att jag sitter här med förhöjd kroppstemperatur, arbetslös och utan någorlunda seriösa framtidsplaner. Fadern i hemmet påminde mig nämligen idag att jag måste skaffa mig en utbildning och inte bara en rik man i framtiden. Det stämmer. Stämmer väldigt bra. Säg något jag kan bli. Ge mig en framtid bara.
 
 
 
 

STOCKHOLM OCH EMMABODA 2013

Hemma efter att ha varit i Stockholm och Emmaboda de senaste dagarna. Typiska toppendagar. Kroppen klagar och dialekten är helknasig efter att ha spenderat en och en halv vecka med stockholmare. Har träffat typiska toppenmänniskor och hade ett typiskt toppencamp i skogen, så det var helt okej att kroppen hade en typisk bottenattityd. Helgen spenderades hos Andreas på Lidingö och det badades på Ekerö. Åkte mot Emmaboda på måndagen och mellanlandade på hemvägen hos Andreas. Typisk toppenkille. Synd att sommaren snart är över, åå.
 
Vore fint med Popaganda nu också. Om inte annat så blir det Stockholm ändå, det blir bra.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

JOOOO

Igår spelade FC Pingavinerna sin första korpenmatch i fotboll. Vi förlorade, 0-9, men det var skoj ändå. Nästa vecka beger jag mig till Stockholm och hälsar på Andreas med vänner för veckan därpå åker vi mot Emmaboda. Kommer bli roooligt. Ska nog försöka klämma in ett litet besök på Hölick också.
 
Det får aldrig sluta vara sommar. Och jag går av om jag inte får se Little Comets snart.
 
 

HULTSFRED 2013

Trodde aldrig att jag skulle kunna ha så kul. Så många bra ögonblick som bara är så jävla lysande allihop.
Tjenade på Dan Smith. Vaken in på småtimmarna för sällskapets skull. Spelat samma låt om och om igen. Linnea. Buffalo Sabres. Fick höra mina absoluta favoritlåtar med Kurt Vile. Fasttejpad i en stol bara för att man skulle sitta där för alltid. Tysk bajsman. Daniel. Dansat så fötterna får sällskap av skavsår och knäna blir färgade av blåmärken, men det gör inget när man sett Bastille, Arctic Monkeys, Two Door Cinema Club, Phoenix, Knife Party och Fatboy Slim. Bra grannar. Tråkiga grannar. Frös mer än vad jag åt, men spelar heller ingen roll när man är upprymd av allt fint. Andreas. Fascinerad av SPLASHH, Portishead och My Bloody Valentine. Journalist från Venezuela som kissade sönder campet. Kylan som krävde tusen kramar för att man skulle överleva. Marcus. Stulna saker. Mysigaste spelningen med Daughter jag någonsin kunde få. Snygga människor. Flygplan som landade på Arlanda hela tiden så att det överröstade musiken och marken skakade. Niclas. Smålandsrulle. Lyckats med att uppskatta Håkan Hellström trots att han är sådär. Tunnan & Moroten. Vrålat med vännerna med den enda avsikten att vakna upp utan röst.
 
Nu hoppas jag på Emmaboda.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

CA$$$$$H

Det bästa med att få jobba lite för den lokala tidningen ibland är att man får åka runt och se fina platser som man aldrig någonsin skulle besöka och träffa intressanta människor som man aldrig annars skulle möta. Tur att det blir många dagar den här månaden. Mycket tur och bra.

 
 
 

IBLAND KAN DET GÅ SÖNDER OCH BRÄNNAS

Håller mig till ett fikabröd om dagen och har fått en ny vän. Skogen. Där tar jag ut mig. Försvagar varenda muskel i kroppen. Känner smärtan varje morgon när jag kliver upp innan jag blir svag igen. För snart så blir jag stabil. Starkare än hjärnan. Hjärnan som är otillfreds med människors otillfredsställda hjärnor, som också är otillfreds med andra människors otillfredsställda hjärnor. Skönt att alla griniga hjärnor försvinner ett tag. När jag finner broccoli och kryddor mer intressant än dumdryga människor så är våren fin.
 
Försöker samla på mig lite pengar på den lokala tidningen och med diverse aktivitetsstöd. Pluggar och väntar på slutprov och antagningsprov. Har många prov. Jag är ingen provmänniska. Inte approved för prov, typ. Hoppas att jag hinner med en sväng på festival i huvudstaden mellan alla prov. Kanske även på spelning vid Englands kust med en saknad vän och hans vänner. Det vore fint, mycket fint.
 
Saknar kompis.
 

MANI SOM GER MANI FÖR MANI

Skriver om saker som jag inte begriper, söker arbete och utbildning samt hoppas på att jag överlever framtiden.
Slagits mot förhöjd kroppstemperatur, umgåtts med melankoliska tankar och kämpat för att min bästa vän inte skulle behöva fortsätta sitt liv i himmelriket.
 
Vägrar släppa knepiga funderingar om nonchalanta människor och förundras över deras omoraliska sätt att få andra att bli psykiskt nedslagen. Värmen står på viloläge vid en likasinnad och hungrar efter tillgivenhet. Ger omtumlad beundran till blomlösa krukväxter i brist på annat. Hittar välbehaget i gemenskap av några bättre bekanta. Skrattar tills vi är utmattade av förtjusning och börjar om när man tror att man har nått ändpunkten av allt skojande.
 
Begraver min ambition i mitt egna excentriska grubblande och övertygar mig själv att det är helt okej när man är nitton år.
 
 
 

ALLTSÅ

Tänkte skriva kort, resultatet blev att det lät så sjukt likt en dålig dänga med tunga beat som en tolvårig låtsasgangster hade skrivit. Men det jag ville säga var att mitt liv är rörigt. Så många saker som händer på samma gång. Ingenting stämmer. Allting är fel. Människor tänker bakvänt. Alldeles för många hatar alldeles för mycket.
 
Med det så kan jag även säga att mina inälvor kan jämföras med järnvägsövergången vid gamla kinarestaurangen i Gamla Stan. Blir överkörd med jämna mellanrum. I samma gnolande tempo under dagen och tar vikten av de tunga tågen som passerar på natten när alla sover. Hjärnan verkar vara som den angränsande rondellen, mycket trafik som snurrar under dagen, men bara någon vårdslös jävel som kommer och kör på småtimmarna. Hjärtat ligger någonstans på ett öppet fält, väntar på att antingen bli uppäten av en gräslig äckelfågel eller bli fångad av vinden och landa på ett annat fält där en annan fågel kan komma och bete sig som jävla duva.
 
Att jag ens skriver en sån idiotisk jämförelse är bara resultatet av att bry sig för mycket om allt och alla när man egentligen inte kan påverka någotning hur mycket man än försöker eller vill. Ibland får jag för mig att jag har svåra problem, men inser snabbt att det är andra som behöver hjälp. Gillar inte när människor, djur, saker utsätts för något dåligt som det egentligen finns lösningar på. Allt det händer just nu och jag är arg. Jag gråter och skrattar på samma gång, mest hela tiden.
 
Tur att jag har fina vänner. Vänner är bra. Vänner ska man ha. Vänner hjälper en att se saker i olika perspektiv. Det är bra.

BESLUTSÅNGEST

Tjening. Jag saknar England. Mycket. Därför får ni lite många ljudklipps därifrån. Nytt och gammalt samt äldre och nyare.
 
 
 

 
 
 
 
 
 

ENGLAND

Har varit hemma i flickrummet i ungefär en månad. Spenderat tid med favoritpojkarna som får mig att må så bra. Nu när folk slutat fråga hur jag haft det och jag endast svarat "bra" så känner jag att jag kanske kan berätta lite mer. Bra har jag haft det och det beror nog helt och hållet på mig själv om jag ska vara ärlig. Hamnade i det många skulle kalla en fantastisk idyll. Vilket det var, den första veckan. Själv skulle jag kalla det ett tragiskt rövhål med en blandning av översittare och diverse dagdrivare.
 
 
 
 
 
Fick liksom skapa mina egna äventyr. Jag satte mig på tåg och bussar. Visste inte var jag åkte, vad jag skulle göra, vart jag skulle sova, när jag skulle komma "hem" eller om pengarna skulle ta slut. Säkert utsatt mig för saker som de som står nära skulle gå i taket om de fick reda på. Allt det gjorde att jag fick träffa fantastiska människor. Vissa för en liten stund, vissa för ett sällskap just för dagen och några vänner för livet. Bästa var att få vänner som den bittra rödvinsdrickande grannen från Australien och han gick som en cowboy, jobbade som barista men inte gillade kaffe och hade duvan Dave som husdjur.
 
 
 
 
 
Skäms nästan lite för att säga det, men med den extremt dåliga lönen så utnyttjade jag och grannen de Engelska männen, vilket blev som en hobby för gratis kvällsnöjen. Vi tackade ja till dater med tråkiga killar och ibland hade man faktiskt rätt kul ändå. En av de bättre var han som kunde ha varit en bror till Jamie Oliver. Han åkte cirka två timmar för att hämta mig, därefter var vi tvugna att svänga in hos honom för att mata hans husdjur. En gigantiskt kanin i köket med namnet Dora. Efter det så åkte vi in till Cambridge, han bjöd på fika, mat, visade mig runt Cambridges fantastiska universitet och jag fick vin. Därefter skjutsade han mig hela vägen hem och han fick en puss på kinden. Hade fantastiskt trevligt och det räckte.
 
 
Alla olika upplevelser, vad det nu är jag nu har varit med om har bidragit till att jag blir irriterad på personer som är beroende av andra. Att umgås med sig själv är så jävla bra. Har aldrig lärt mig så mycket om mig själv, aldrig någonsin druckit så mycket vin heller för den delen. Mest för att orka kliva upp sju på morgonen, skrika på en nioåring i några timmar. Storstäda ett hus och rasta hunden från helvetet och senare hämta barnen. Varje ord man säger sägs med en så hög röst och irritation att man vill lägga sig på en åker och bli uppäten av dimman trots att sjuåringen var det perfekta barnet. Varje minut, varje dag så längtade man till fredag. Då var det helg, då kunde man försvinna från byn och må bra. Fantastiskt bra.
 
 
 
 
 
 
Jag älskade varje sekund i England. Även om det var ett rent helvete och jag ville bryta ihop. Ytterst få personer i den unga åldern verkar förstå hur svårt det kan vara att vara "perfekt". Att man i den positionen kan klaga finns inte som ett alternativ då konsekvenserna kommer av minsta lilla misstag. Man är så obeskrivligt utsatt. Trots all skit så var det så jävla värt det, jag skulle inte vilja göra det igen, men jag skulle inte vilja ha det ogjort. Det finns mycket som gör att jag vill tillbaka till England och det dröjer förhoppningsvis inte länge tills jag far dit en sväng till för att testa på någonting annat.
 
 
 
 
 
 
 

ETT ÅR


TIO DAGAR

Om tio dagar så beger jag mig till England och det är väldigt oklart när jag kommer hem. Där ska bo hos en familj i Crowland som verkar helt underbara. Har under de senaste dagarna sagt upp abonnemang, förnyat pass, fixat försäkringar och sånt där viktigt. Även klämt in några vänner här och där. Druckit kaffe, ätit burgare och alla dessa pingismatcher. Fina, fina vänner som jag kommer sakna så oerhört. Eller för att citera Magnus, "Om min bästa vän skulle flytta sådär, då skulle jag utveckla en massa diagnoser". Det kommer jag att göra. Särskilt Robert, bästa jävla dåren någonsin. Det blir nog tusentals diagnoser innan jag ens hunnit utanför rikets gränser då jag knappt klarar av en vecka utan att dricka kaffe på en kopp vatten och åtta rågade skopor kaffe, brygd två gånger. De där vännerna man tycker om, på riktigt, de finns ju kvar ändå, även om de ändå endast finns som lite bild och ljud en längre stund.
 
Testar den nya Instagramfunktionen och konstaterar att det jag gillar det. Här är några av de senaste bilderna, ajjemäään.
 












Stina, 20år.

  • Kränger kaffe, dricker öl och är mest bara nöjd. Ungefär så.



  • bloglovin
    RSS 2.0